Mode och populärkultur har alltid gått hand i hand och artister har påverkat trender i alla tider. Antikens romarinnor härmade kejsarinnornas hårstilar och även om fransmännen hatade henne försökte många efterlikna Marie Antoinette vad gällde kläder, hår och bakelser.
Skall ma
n hålla sig till 1900-talets mode kan man se hur Louise Brooks redan på 1920-talet blev enormt populär med sitt korta hår och flirtiga uppträdande. Det har var en tid då modet ändrades drastiskt från korsetter och intrikata frisyrer och det hade mycket med kvinnors frigörelse att göra.
Under andra världskriget började det plötsligt råda brist på vissa material och det var inte lika passande att vilja framstå som alltför extravagant. I USA och Europa inspirerades modet av militären och axelvaddar bars av både män och kvinnor. Man började också framställa syntetmaterial som viskos och nylon som fick ersätta det allt mer svåråtkomliga silket. Under efterkrigstiden rådde ett präktigt mode där familj och arbete var viktigt, vilket gjorde stjärnor som Doris Day och Lucille Ball omåttligt populära.
Samtidigt rådde en känsla av upprorsmakeri bland yngre generationer som hellre ville se artister som Elvis Presley och The Beatles på scenen. De var förvisso klädda i kostymer men ansågs samtidigt farliga med sina vickande höfter och skandalösa beteende. På 1960-talet bröt kaos ut på allvar och de föregående årtiondenas präktighet ersattes av skriande elgitarrer, minikjolar och droger. Rolling Stones åtalades för att urinera utomhus och hela hippievågen uppmanade till droger och fritt sex framför krig och moral.
Under 1970-talet fortsatte det fria, närmast androgyna modet men gärna med mer jordnära färger och inspiration frå
n folklore och natur. Man hade gärna bekväma, närmast pyjamasliknande kläder och rockgrupper som Black Sabbath och Led Zeppelin klädde sig i vardagskläder som jeans och läderjackor på scenen. Mot slutet av årtiondet ersattes detta av en motreaktion då många tröttnat på att vara ett med Moder Jord. Nu blev det glamrock och Studio 55 istället, vilket i sin tur ledde till det kitschiga 1980-talet där allt som skimrade, var neonfärgat eller på annat sätt överdrivet ansågs vara bäst. Madonna dignade under smink och smycken.
1990-talet betraktas som ett av de renaste årtiondena då man tvättade av sig sminket och rakade ut lockarna. Grungevågen med Nirvana i fronten fick ungdomar att se ut som att de precis trillat ur sängen och Jennifer Lopez gjorde det populärt att ha en naturligt stor rumpa.